Al Shabaab – gerilla eller terrorgrupp?
Hur ska Sverige förhålla sig till att USA har fängslat två svenska medborgare som har anslutit sig till den somaliska terrorgruppen al Shabaab?
Om detta skriver DN i dag (9 januari) på ledarsidan under rubriken ”Den starkes orätt”. Den starke är i sammanhanget alltså USA. Som gör orätt, enligt DN.
Texten är sedvanligt grötmyndig och avslutas med: ”Rättstatens principer gäller lika för alla. Sverige har en skyldighet att stå upp för sina medborgare när deras grundläggande rättigheter kränks.”
Al Shabaab är en islamistisk terrorgrupp som har vuxit fram under det långa inbördeskriget i Somalia. Den är officiellt del av det världsomspännande nätverket al Qaida. Gruppen har som målsättning att bekämpa ”islams fiender”, först och främst i Somalia och när det målet är uppnått ska kampen spridas internationellt. Det innebär naturligtvis även Sverige.
Gruppen har under flera år ägnat sig åt att sprida död och förödelse, plundra nödhjälpsleveranser och kidnappa hjälparbetare. Al Shabaab vill införa en strikt version av muslimsk sharialag i Somalia vilket bland annat innebär stympning av människor som anklagas för brott, stening av kvinnor som påstås vara otrogna med mera.
Nu har två somalisvenskar alltså gripits och förts till USA. De anklagas för medlemskap i al Shabaab, vilket är ett brott enligt amerikansk lag.
Opinionsbildare i Sverige hävdar att de gripna somalisvenskarna har rätt till stöd från svenska UD därför att de är svenska medborgare. Men är det verkligen så medborgarskapet är tänkt att fungera? Att det ska ge juridiskt skydd åt människor som väljer att ansluta sig till en terrorgrupp? Att bli svensk medborgare måste ses som ett privilegium. Man inlemmas i en stat som har jobbat i flera hundra år med att bygga ett fungerande demokratiskt system och lyckats hyggligt med att göra män och kvinnor jämlika. Om man då ansluter sig till al Shabaab som aktivt och med vapen bekämpar demokrati, jämlikhet och människors lika värde, har man då inte förverkat privilegiet att vara svensk medborgare?
Jag trodde tanken med asyl var att erbjuda människor en trygg tillflykt undan krig. Inte att stärka deras möjligheter att själva delta i kriget.
Att jämföra de gripna somalisvenskarna med Martin Schibbye och Johan Persson – vilket har gjorts – är inget annat än en grov förolämpning. Jag förmodar att de som gör den jämförelsen också vill jämställa somalisvenskarna med Dawit Isaak. Det resonemanget förvandlar även Schibbye, Persson och Dawit till terrorister.
Men somalisvenskarna är ju inte anklagade för något brott, sägs de. Påståendet vittnar om total okunnighet om realiteterna i Somalia. Vilken poliskår eller åklagarmyndighet skulle kunna formulera en anklagelse om ett begånget brott? Att triumferande utropa att de inte är anklagade för något brott och därför måste betraktas som oskyldiga är bara ett sätt att relativisera och banalisera den ondska som är al Shabaabs signum. Det är helt obegripligt att svenska opinionsbildare nedlåter sig till det. Men jag antar att det beror på att de helt enkelt inte vet vad de pratar om. De har ingen aning om vilka al Shabaab är.
Vad har då jag för kompetens att uttala mig om al Shabaab och de gripna somalisvenskarna, undrar kanske någon. Det ger mig tillfälle att presentera mig lite närmare för mina läsare här på min blogg.
Jag har som journalist bevakat Afrika i snart 40 år. Jag har rest med TPLF-gerillan i norra Etiopien under pågående krig. Jag har fotvandrat med SPLA-gerillan i Sudan, också under pågående krig. Jag har intervjuat Hassan Turabi, John Garang, Meles Zenawi, Riek Machar, Lam Akol och en mängd andra rebeller, gerillaledare, fotsoldater och terrorister. Gjort film, skrivit böcker plus ett oändligt antal tidningsartiklar.
Jag har också jobbat på SVT:s Aktuellt. Jag noterar nu att SVT väljer att kalla al Shabaab för en ”gerilla”. Det ordet har haft en positiv klang i svenska nyhetskonsumenters öron i flera årtionden och associeras med frihetskamp och strävan mot demokrati. Att SVT kallar al Shabaab för en gerilla och inte för en terrorgrupp är ingen tillfällighet, tro mig. Jag vet hur sådana detaljer diskuteras på Aktuellts och Rapports redaktioner. Ordval är viktiga, de är markörer.
Den som vill veta hur al Shabaab har byggt upp sin organisation i Sverige, redo att ta sig an den större uppgiften att bekämpa islams fiender på svensk mark, rekommenderas att läsa Patric Fahlanders avhandling i freds och konfliktforskning; ”Al-Shabaab in Sweden. Perceptions of an Islamist extremist organization.” Klicka HÄR.
Göteborgsposten skriver också initierat om de båda gripna somalisvenskarna. Klicka HÄR.
Meles, Persson, Schibbye och en pudel.
Frivärld Magasin, ett nytt webbaserat utrikesorgan debuterar idag. Jag skriver i premiärnumret om den fortfarande rykande aktuelle Meles Zenawi i Etiopien. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Gårdagens frisläppande av Johan Persson och Martin Schibbye kom plötsligt men inte oväntat. Det är roligt för mig att kunna konstatera att det gick precis som jag hade förutspått. Jag skrev så här på DN Debatt den 28 december 2011:
”Etiopiens premiärminister Meles Zenawi är en furste som härskar och söndrar, belönar och straffar. Han vill inte ha trotsiga fångar utan de ska ödmjuka sig och bekänna sin skuld. Då kan han i sin nåd avkorta deras straff. Allt tyder därför på att det vore vansinnigt av Martin Schibbye och Johan Persson att processa vidare i domstolarna. Mest framgångsrikt är sannolikt att de accepterar domen och vädjar om nåd. Enligt den sed som gäller bör de också be om ursäkt för de brott de dömts för.”
De följde mitt råd till punkt och pricka. En plattare pudel än den de presterade i etiopisk statstelevision i går har aldrig skådats. Och det var helt rätt av dem.
Men jag har fått mothugg för mina råd till Schibbye och Persson. Och det är mothugg som måste tas på allvar. En etiopisk dissidentsajt skrev den 10 januari 2012 om Schibbye och Persson och min uppmaning till dem. Läs sajten genom att klicka HÄR.
”The other day Bengt Nilsson [the Swedish reporter who embedded with Meles Zenawi’s guerrilla group in late-1980s] said that “Ethiopian culture is very different from Sweden, and there’s a custom to accept that you are guilty as a prisoner and then appeal for pardon.” He is right in that Ethiopian culture is different from Swedish. Everyone is aware of that. Our problem is with the latter part of the statement; it is not our custom to abuse someone and demand a pardon. Mr. Meles is once again using a cherished value to suit his diabolic purposes – that is, humiliate someone and pretend justice is running its course and then making a big entrance as pardoner.
Go ahead and ask for pardon and the day you are out of jail, first, thank the US government for intervening in your behalf [not forgetting the fact that the US has failed Ethiopians in support of Mr. Meles’s tyrannical rule] and second, resolve to dedicate your life to fight injustice in Ethiopia. We don’t believe you have any choice. Bengt Nilsson also should enlist his journalist friends and go back and re-check if the information they were provided in the 1980s were indeed true.
Martin and Johan, You hardly knew what loss of freedom meant until this experience; you will soon be walking out into the arms of your loved ones and freedom. Will you then forget those in the clutches of a despotic regime? If you do it will be a tragedy and a real offense on your part! Here are some names that you should write on a 4 by 4 card and keep in your breast pockets.”
Under texten följer namnen på ett antal etiopiska journalister som alla befinner sig i exil. Tvingade på flykt för att undgå fängelsestraff för sina publikationer i Etiopien.
Låt oss tänka på dem – och även agera. Kampen för Schibbye och Persson borde vara avstamp för en bredare aktion.
Krönika – Persson och Schibbye släpps.
Johan Persson och Martin Schibbye är släppta ur fängelset i Etiopien, enligt medier som citerar utrikesdepartementet i Addis Abeba. Det är bra men samtidigt belyser det hur godtycklig den etiopiska rättvisan är. Jag skriver om det på Newsmill idag, 10 september. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Det finns många som har presenterat principiella argument till försvar för fängslandet av de båda journalisterna. De tog sig in illegalt i Etiopien med hjälp av en terrorstämplad, väpnad grupp som jobbar på att störta landets regering. Är inte det straffbart i de flesta länder?
Jovisst, men kom ihåg att det också är en vanlig journalistisk arbetsmetod som jag själv har tillämpat i både Etiopien och Sudan. Bokstavligen med livet som insats men givetvis inte på något sätt i avsikt att främja den terrorstämplade gruppens verksamhet. I båda fallen jobbade jag för Sveriges television.
Diktatorer kommer alltid att hävda att de som vill berätta sanningen är terrorister. I diktaturer är därför alla seriösa journalister lovligt villebråd.
Schibbye och Persson ville se med ögon hur situationen var i provinsen Ogaden där militär konflikt råder. Säkerligen har deras öde avskräckt många andra från att försöka ta sig dit.
Tyvärr kan journalister inte påräkna något seriöst stöd från något håll. När Schibbye och Persson greps sade Carl Bildt: ”det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område”.
I bästa fall avspeglar det en total okunnighet om journalistikens villkor. I värsta fall betyder hans kommentar att han ställer sig bakom idén om att portförbjuda journalister i konfliktdrabbade regioner.
Se de första tio minuterna av min film där jag intervjuar den nyligen bortgångne etiopiske premiärministern Meles Zenawi, genom att klicka HÄR.
I TV4 om Schibbye och Persson i Etiopien.
Från att ha varit en svensk biståndsdarling har Etiopien förvandlats till spottkopp. Hur rättvist är det? När de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslades stod alla på deras sida. Etiopien fördömdes. Eftersom jag själv har rest illegalt i Etiopien på samma sätt men vid en annan tid, har jag ett lite annorlunda perspektiv. Jag satt i TV4:s morgonsoffa och försökte förklara hur jag såg på saken.
Se programmet här.