Kriget mot terrorismen
I boken ”A Season in Hell” berättar den kanadensiske diplomaten Robert Fowler om sin tid som kidnappningsoffer hos al Qaida i Västafrika. Hans plågoandar som höll honom fången i öknen hånade västvärlden för dess oförmåga att vinna det asymmetriska kriget mot terrorismen.
”Vi slåss för att dö, medan ni slåss för att kunna åka hem till era familjer. Hur kan vi förlora?” sade de.
Jag kommer att tänka på detta när jag läser DN:s ledare i dag, 7 oktober. Skribenten rekapitulerar USA:s misslyckade försök att påtvinga Somalia fred 1993. Det slutade med totalt amerikanskt nederlag, just därför att motståndarna slogs för att dö. Medan de flesta amerikanska soldaterna i Mogadishu troligen mest av allt ville åka hem till sina familjer.
I går rapporterades det att amerikanska specialförband hade försökt sig på en attack mot al Shabaab i Somalia helt nyligen. Hur framgångsrik den var är ännu oklart. DN:s skribent gläder sig ändå åt att USA tycks vara tillbaka i Somalia och avslutar sin text med:
”Det är på sin plats att vara tacksam över att det finns en mäktig demokratisk stat som agerar världspolis mot världens värsta brottslingar”.
Ja, det låter sig sägas, men på vilken sida i terrorkriget befinner sig egentligen Sverige? Efter elfte september yttrade George W Bush sin berömda fras. ”Varje nation i varje region måste nu fatta beslut. Antingen är ni med oss, eller också är ni med terroristerna.”
Jag skulle gissa att USA betraktar Sverige som en stor svikare i kampen mot den militanta islamismen. Här i vårt lilla land är det fullt lagligt att vara medlem i terrorgruppen al Shabaab som den senaste tiden har profilerat sig som den mest handlingskraftiga delen av al Qaida.
Detta faktum gör naturligtvis Sverige till ett mycket attraktivt land för al Shabaab som vill att deras medlemmar ska kunna ha en trygg bas där de inte jagas av polisen bara för att de är anslutna till en militant terrorgrupp.
I förra veckan medverkade jag i Studio Ett i Sveriges Radio och diskuterade al Shabaab med Thomas Hammarberg som fram till helt nyligen var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Thomas är ju en snäll kille så det kändes lite trist att behöva höja rösten mot den rappakalja han levererade. Samtalet gällde de två somalisvenskar som är åtalade i USA, misstänkta för delaktighet i terrorbrott i Somalia.
De är båda väl kända av Säpo sedan länge. En av dem kallar sig Abu Zaid och har bland annat lagt ut en film på Youtube där han står någonstans i Somalia och lovar att han ska hugga halsen av Lars Vilks.
Nu hotas de av livstidsstraff i USA efter att ha gripits i Djibouti i Afrika. En av dem har via sin bror i Sverige meddelat att han har blivit torterad under förhören. Det har vi än så länge bara hans ord på men Thomas Hammarberg var helt säker på att det stämde. Han var mycket indignerad över att de båda männen hade gripits och förts till USA för rättegång eftersom de ju är svenska medborgare. Han gjorde sitt yttersta för att tona ned misstankarna mot dem.
”De hade blivit lockade av vad de hade hört om al Shabaab och tyvärr åkt dit”, sade han.
Tyvärr åkt dit? Vad menade han med det? Tyvärr åkt till Somalia, eller tyvärr åkt fast?
Det finns de som tycker att jag är dryg och överlägsen när jag påstår att svenskar generellt är sagolikt naiva i sin syn på den militanta islamismen. Men jag framhärdar. Tyvärr tror jag vi kommer att få betala ett högt pris för denna naivitet. Lyssna på samtalet mellan mig och Thomas Hammarberg HÄR.
Franska framgångar och motgångar i Mali
Islamister i Mali erövrade i dag, 14 januari, en stad mitt under en pågående fransk attack.
Frankrikes försvarsminister Jean-Yves Le Drian sade att staden Diabaly, 40 mil från Bamako hade fallit i islamisternas händer. Det är naturligtvis ett stort bakslag för fransmännen och ett tydligt tecken på att militärkampanjen i Mali inte blir den promenadseger som många har trott.
Le Drian sade att islamisterna har trängts tillbaka i den östra delen av landet men fortfarande håller ställningarna i väster, nära Mauretanien. De rör sig sannolikt fritt över de extremt porösa gränserna i öknen. Frankrike kan inte angripa dem när de flyr till ett annat land. Dock har Algeriet gett Frankrike tillstånd att använda dess luftrum.
Samtidigt med Le Drians uttalande kom en kommuniké´ från MUJAO, en av de Al Qaida-anknutna islamistgrupperna i Mali. En talesman sade till AFP att hans grupp skall slå mot ”Frankrikes hjärta”. Det betyder uppenbarligen attacker på fransk mark.
Islamisterna har haft snart ett år på sig att etablera sig i norra Mali. De har byggt kraftiga försvarsvärn med hjälp av utrustning som de har stulit från utländska konstruktionsbolag. Schaktmaskiner, grävskopor och annat har använts för att skapa skyddsrum och tunnlar i berg.
Norra Mali är nu det största territorium som någonsin har kontrollerats av Al Qaida. Och det handlar inte bara om det området, en yta som Afghanistan. Stora delar av hela Sahelområdet, från Marocko till Somalia, har blivit en frizon för islamister.
”Al Qaida ägde aldrig Afghanistan, men de äger norra Mali”, har Robert Fowler, tidigare kanadensisk diplomat, sagt. Fowler kidnappades 2008 av islamister och hölls fången i 130 dagar. Hans bok ”A Season in Hell” är obligatorisk läsning för den som vill veta hur Al Qaida i Västafrika fungerar.
De franska styrkorna i Mali upptäcker nu också att islamisterna är betydligt bättre utrustade än vad någon hade anat. När de flydde från Ghadaffis Libyen tog de med sig missiler som kan sänka flygplan.
Fulladdade med sofistikerade vapen, miljontals dollar i cash som de fått från kidnappningar, stöd från Qatar och andra arabländer, blir islamisterna en mycket mäktigare fiende för Frankrike än väntat.
Det här kriget är inte över på några veckor, som fransmännen hittills har trott.
Läs min rapport om Mali i islamisternas våld på Frivärld. Klicka HÄR.