- Decolonise how? | The crisis is always past
- Six Haitian women’s struggles to recover from rape by gangs
- At a pivotal COP in Baku, humanitarians try to define their climate role
- How Burkina Faso’s military junta outlawed local peace talks with jihadists
- Gaza genocide, Sudan’s real toll, and parsing Trump’s picks: The Cheat Sheet
Finns det kannibaler i Afrika?
Bloddrypande rapporter från Centralafrikanska Republiken, CAR, nådde svenska tidningsläsare söndagen den 12 januari.
Fasansfulla scener, som inkluderar dödsskjutningar och kannibalism, uppges ha utspelat sig i Centralafrikanska republikens (CAR) huvudstad Bangui de senaste dagarna, skrev exempelvis Aftonbladet.
Det var Tidningarnas Telegrambyrå, TT, som hade levererat materialet. Och TT hade i sin tur fått det från franska AFP.
Chockerade invånare i staden vittnar om hur tjuvar bland annat dödat en muslimsk man, skurit upp honom med en machete, hämtat bröd och börjat tugga på hans arm, stod det i TT-texten.
Huruvida det också fanns senap och ketchup till hands framgick inte. Läs texten HÄR.
Storyn lät mer som Tintin i Kongo än seriös nyhetsrapportering. Det var Emelie Mararv, en vän till mig, som gjorde mig uppmärksam på artikeln. Hon bor själv i CAR med sin familj och bloggar om situationen där. Hon har under flera år förundrats och många gånger irriterats över hur landet skildras i västerländska nyhetsmedier.
CAR är ett exempel på ett land som är så okänt för svenska nyhetskonsumenter att man kan dra till med nästan vad som helst i syfte att skapa upplagehöjande sensation utan att bli motsagd. Få svenskar har förstahandskunskap om landet.
Efter det att Emelie hade skrivit om TT:s rapportering drogs nyhetsartikeln tillbaka.
Just CAR har tidigare figurerat i det här sammanhanget. Den gamle kejsaren Jean-Bedél Bokassa påstods på 1970-talet ha kannibalism som hobby. Han hade kylen full av människokött, sades det. Det rörde sig om ett antal skolpojkar som han hade slagit ihjäl eftersom de inte ville klä sig i de påbjudna skoluniformerna. Några bevis presenterades mig veterligen aldrig.
Den intressanta frågan om kannibalism återstår dock. Förekommer sådant i Afrika?
Uppgifter om människoätande folk återfinns i ett otal etnografiska rapporter från världens alla hörn. Sydamerika, Afrika och Nya Zeeland, exempelvis. Men intressant nog saknas det trovärdiga förstahandsuppgifter om sedvänjan. Överlevnadskannibalism är en sak, sådant finns belagt. Även rituell kannibalism. Men det som kallas institutionaliserad kannibalism, det vill säga att göra människokött till vardagsmat, är såvitt man kan bedöma en skröna.
Nationalencyklopedin NE skriver om detta. Idén om kannibalism, liksom idén om incest, används i etnocentriska syften för att karaktärisera andra folkgrupper som vilda eller omänskliga, skriver NE och fortsätter: ”Övertygelsen om kannibalismens existens understryker uppfattningen om civilisationens förfinande inverkan på människans annars i grunden djuriska natur”.
Det är kanske precis det, det handlar om. Att somliga vill leda i bevis att människorna i Centralafrikanska Republiken är djur.
Centralafrikanska Republiken i gungning.
Det drar ihop sig till en uppgörelse i Centralafrikanska Republiken. Detta berör inte bara CAR, som landet förkortas, utan även många grannländer. Nu meddelar till och med Sydafrika att man skickar truppförstärkningar för att skydda den sittande regeringen mot rebellernas angrepp.
Sedan i höstas avancerar en koalition av rebellgrupper kallad Seleka mot huvudstaden Bangui. Flera mindre städer har erövrats, bland annat den viktiga gruvorten Bria. Rebellerna har skickat motstridiga budskap om huruvida de ska attackera Bangui eller ej.
Vad handlar då striderna om?
President Francoise Bozize kom till makten 2003 och stötte genast på en opposition som vägrade acceptera honom. Efter långa förhandlingar och en hel del strider i landet enades man om att bilda en nationell enhetsregering 2009. Den skulle innefatta representanter för rebellerna.
Men förra året anklagade koalitionen Seleka regeringen för att inte leva upp till sina åtaganden. Det handlade bland annat om att släppa politiska fångar och att ekonomiskt kompensera rebellsoldater som hade överlämnat sig.
President Bozize kom till makten med hjälp av Tchad som ville ha en vänligt sinnad granne i söder. När det nu jäser kraftigt i CAR kan det mycket väl komma att koka över i Tchad. Med tanke på hur djupt involverat det landet är i Sudans Darfurkonflikt så är det inte så långsökt att tänka sig att rebellerna inom Seleka får vapen och annat stöd från Khartoum.
Tchad har tidigare anklagat Sudan för att stötta regimfientliga rebeller. De två länderna slöt fred 2010 men oroligheterna i CAR kan ha fått Khartoum att byta taktik.
Det är den gamla vanliga visan i Afrika. Min fiendes fiende är min vän.
Hotet från rebellerna tas på mycket stort allvar i hela Centralafrika, vilket inte minst visar sig i att så många grannar sluter upp för att skydda president Bozize. Såväl Gabon som Kamerun och Kongo-Brazzaville skickar soldater. Plus, alltså, Tchad och Sydafrika.
Frankrike har tidigare haft en stor militärstyrka i CAR, även innehållande stridsflyg. Den är nu nedbantad och intressant nog vägrar såväl Frankrike som USA att hjälpa till i kampen mot rebellerna.
Det här kan bli en riktig nagelbitare under våren 2013. Den som vill fördjupa sig i ämnet kan läsa texten från FN:s utmärkta nyhetsorgan Irin HÄR.