Är alla gudar av samma skrot och korn?
Afrika är en troende kontinent. Islam och kristendom samexisterar och konkurrerar. Folk tar religionen på allvar och de flesta afrikaner skulle nog lyfta lätt på ögonbrynet om de fick den nya svenska ärkebiskopens uttalanden översatta för sig.
Enligt Sveriges Radio har ärkebiskop Antje Jackelén skänkt helt ny innebörd till uppfattningen att det bara finns en gud. På frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Mohammed, svarar hon:
”Det är självklart för mig att kristna, muslimer och judar tillber samma gud”.
Oj! Vad svarar världens alla muslimer på det? Blasfemi, tycker nog de flesta. Och judarna, håller de med?
Efter att ha läst bibeln tämligen väl skulle jag vilja påstå att det redan där uppträder två helt olika gudar. Å ena sidan den stränge, straffande, konspirerande och nyckfulle gud som stundtals gör livet outhärdligt för människorna i gamla testamentet.
Den gud som Jesus talar om är av helt annan kaliber. Förlåtande, kärleksfull. Okey, det hann ju förflyta ganska lång tid från gamla testamentets profeter fram till Jesus. Kanske nyktrade Gud till och kom till insikt om sitt dåliga beteende. Tänkte att han skulle visa upp sina goda sidor för minstingen Jesus. Så där kan det ju vara, att en dålig pappa ändrar sig när han får ett nytt barn på ålderns höst.
Men intrycket består. Om Gud finns, så finns han i flera uppsättningar. Detta blir tydligt när man läser Koranen, vilket jag har gjort.
Korantexten är Allahs egna ord. Förmedlade av ängeln Gabriel till profeten Mohammed och nedtecknade av dennes sekreterare. På arabiska, märk väl. De översättningar som finns är inte heliga. Själv har jag läst den svenska versionen i översättning av Mohammed Knut Bernström. ”Koranens budskap” heter den. Jag börjar misstänka att den inte bara är ohelig, utan dessutom snudd på falsifikat.
I Koranen förekommer en mängd direktiv om hur muslimer ska förhålla sig till folk från andra religioner. Brith Aspenlind, adjunkt i historia och religion har skrivit om detta i tidningen Dagen. Läs texten HÄR.
Hon citerar Koranens sura 47:4 där det enligt henne står:
”När ni möter dem som är otrogna, så halshugg dem, tills ni anställt ett blodbad bland dem! Slå dem då i bojor.”
Aspenlind har uppenbarligen tillgång till en annan översättning än den jag har. Kanske läser hon arabiska. Bernström översätter nämligen samma vers så här:
”Då ni möter förnekarna i strid låt svärden falla över deras huvuden till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter de överlevande till fånga.”
Det låter ju avsevärt mycket luddigare. Men är det så att Koranens verkliga budskap är ”lost in translation?” Och är det avsiktligt? Så att bara arabisktalande ska förstå vad som verkligen står det? Medan vi andra får en friserad version? Intressant konspirationsteori!
Till sist en fråga till Sveriges nya ärkebiskop: om det nu är självklart att kristna, muslimer och judar tillber samma gud, gäller det för alla andra religioner också? Buddister, hinduer, konfucianer och shintoister? För att inte tala om alla animister i Afrika.
Kulturrelativism är ett gammalt välkänt begrepp. Nu har Antje Jackelén etablerat religionsrelativism som en ny dogm inom svenska kyrkan.
Nu läser jag koranen.
Jag har börjat läsa koranen. Det är på tiden, jag borde ha gjort det för länge sedan. Jag har rest, och i många fall arbetat som journalist i sjutton muslimska länder. Fem av dem ligger i Afrika, en kontinent där kampen mellan islam och kristendom blir allt tydligare och brutalare. Jag skrev om detta i oktobernumret av tidskriften Axess. Klicka HÄR.
Min ambition nu är att gå till källan och ta reda på vad som faktiskt står i koranen. Det skall bli intressant läsning, så agnostiker jag är.
Koranen innehåller en mängd referenser till judendom och kristendom. Abraham betraktas som allas gemensamme anfader och Jesus omnämns. Det finns följaktligen de som påstår att Allah, Jahve och den kristne guden är en och samma. Jag tvivlar på det. Jag har läst större delen av bibeln och mitt bestämda intryck är att gamla och nya testamentet handlar om två helt olika gudar. I nya testamentet möter vi genom Jesus en kärleksfull gud. Men Jahve i gamla testamentet är en helt annan figur. Bestraffande, brutal och oförsonlig. En långsint och snarstucken massmördare. De som hävdar att bibeln bär på ett kärleksbudskap kan inte ha läst gamla testamentet.
Direkt efter elfte september 2001 gick George W Bush ut och deklarerade att islam är en fredens religion. Efter genomläsning av koranen hoppas jag finna ut om det stämmer. Redan läsningen av den andra suran (kapitlet) får mig att undra. På sidan fem i min utgåva av koranen kan man läsa: ”… ett strängt straff väntar dem”, ”… Gud låter det onda förvärras och ett plågsamt straff väntar dem…” ”… Gud skall straffa dem för deras skämt…”
Religion of peace? Hmm…
”För alla troende muslimer är Koranen i bokstavlig mening Guds ord förmedlade till Profeten Muhammed”, skriver översättaren i sitt förord. (Hans kursivering.) Det betyder att det som står där inte är förhandlingsbart. Den som kallar sig muslim kan alltså inte komma och påstå att man inte ska ta koranen bokstavligt. För det ska man. Det måste man om man kallar sig muslim. Gör min läsning ännu intressantare.
Det som särskilt intresserar mig är om koranens budskap – som en muslim alltså måste ta bokstavligt – går att förena med en laglydig existens i ett ickemuslimskt samhälle. Tämligen aktuell fråga i dagens Sverige.
Jag återkommer med en rapport när jag har läst de ettusenetthundrafyrtiotre sidorna.