- Decolonise how? | The crisis is always past
- Six Haitian women’s struggles to recover from rape by gangs
- At a pivotal COP in Baku, humanitarians try to define their climate role
- How Burkina Faso’s military junta outlawed local peace talks with jihadists
- Gaza genocide, Sudan’s real toll, and parsing Trump’s picks: The Cheat Sheet
Den stora blåsningen i Ogaden.
Tisdag 11 september medverkade jag i Studio Ett i Sveriges Radio. Samtalet handlade om Johan och Martin. Klicka HÄR för att lyssna på programmet.
Jag sade bland annat att jag absolut hade känslan att hela proceduren med dem var regisserad av etiopiska myndigheter. Från det att de greps i Ogaden fram till frisläppandet den 10 september.
Jag är själv dokumentärfilmare och den film som sades visa hur det gick till när de greps, med skottlossning och allt, såg helt enkelt fejkad ut. Den saknade autenticitetskänsla, som vi brukar säga.
Bara timmar senare bekräftades detta. Läs exempelvis Aftonbladets text om hur det gick till genom att klicka HÄR.
Jag tror till och med att deras resa över gränsen in i Ogaden var arrangerad av etiopiska agenter från början. De gick på en riktig blåsning och syftet med det hela var just det som blev resultatet. Två vita, västerländska journalister i fängelse, anklagade för terrorbrott. Dömda till långa straff. Så småningom benådade, medan den svenska regeringen krälar i stoftet. Allt följer den uppgjorda dramaturgin.
Och vilken journalist vågar åka med gerillan i Ogaden efter detta?
Meles, Persson, Schibbye och en pudel.
Frivärld Magasin, ett nytt webbaserat utrikesorgan debuterar idag. Jag skriver i premiärnumret om den fortfarande rykande aktuelle Meles Zenawi i Etiopien. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Gårdagens frisläppande av Johan Persson och Martin Schibbye kom plötsligt men inte oväntat. Det är roligt för mig att kunna konstatera att det gick precis som jag hade förutspått. Jag skrev så här på DN Debatt den 28 december 2011:
”Etiopiens premiärminister Meles Zenawi är en furste som härskar och söndrar, belönar och straffar. Han vill inte ha trotsiga fångar utan de ska ödmjuka sig och bekänna sin skuld. Då kan han i sin nåd avkorta deras straff. Allt tyder därför på att det vore vansinnigt av Martin Schibbye och Johan Persson att processa vidare i domstolarna. Mest framgångsrikt är sannolikt att de accepterar domen och vädjar om nåd. Enligt den sed som gäller bör de också be om ursäkt för de brott de dömts för.”
De följde mitt råd till punkt och pricka. En plattare pudel än den de presterade i etiopisk statstelevision i går har aldrig skådats. Och det var helt rätt av dem.
Men jag har fått mothugg för mina råd till Schibbye och Persson. Och det är mothugg som måste tas på allvar. En etiopisk dissidentsajt skrev den 10 januari 2012 om Schibbye och Persson och min uppmaning till dem. Läs sajten genom att klicka HÄR.
”The other day Bengt Nilsson [the Swedish reporter who embedded with Meles Zenawi’s guerrilla group in late-1980s] said that “Ethiopian culture is very different from Sweden, and there’s a custom to accept that you are guilty as a prisoner and then appeal for pardon.” He is right in that Ethiopian culture is different from Swedish. Everyone is aware of that. Our problem is with the latter part of the statement; it is not our custom to abuse someone and demand a pardon. Mr. Meles is once again using a cherished value to suit his diabolic purposes – that is, humiliate someone and pretend justice is running its course and then making a big entrance as pardoner.
Go ahead and ask for pardon and the day you are out of jail, first, thank the US government for intervening in your behalf [not forgetting the fact that the US has failed Ethiopians in support of Mr. Meles’s tyrannical rule] and second, resolve to dedicate your life to fight injustice in Ethiopia. We don’t believe you have any choice. Bengt Nilsson also should enlist his journalist friends and go back and re-check if the information they were provided in the 1980s were indeed true.
Martin and Johan, You hardly knew what loss of freedom meant until this experience; you will soon be walking out into the arms of your loved ones and freedom. Will you then forget those in the clutches of a despotic regime? If you do it will be a tragedy and a real offense on your part! Here are some names that you should write on a 4 by 4 card and keep in your breast pockets.”
Under texten följer namnen på ett antal etiopiska journalister som alla befinner sig i exil. Tvingade på flykt för att undgå fängelsestraff för sina publikationer i Etiopien.
Låt oss tänka på dem – och även agera. Kampen för Schibbye och Persson borde vara avstamp för en bredare aktion.
Krönika – Persson och Schibbye släpps.
Johan Persson och Martin Schibbye är släppta ur fängelset i Etiopien, enligt medier som citerar utrikesdepartementet i Addis Abeba. Det är bra men samtidigt belyser det hur godtycklig den etiopiska rättvisan är. Jag skriver om det på Newsmill idag, 10 september. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Det finns många som har presenterat principiella argument till försvar för fängslandet av de båda journalisterna. De tog sig in illegalt i Etiopien med hjälp av en terrorstämplad, väpnad grupp som jobbar på att störta landets regering. Är inte det straffbart i de flesta länder?
Jovisst, men kom ihåg att det också är en vanlig journalistisk arbetsmetod som jag själv har tillämpat i både Etiopien och Sudan. Bokstavligen med livet som insats men givetvis inte på något sätt i avsikt att främja den terrorstämplade gruppens verksamhet. I båda fallen jobbade jag för Sveriges television.
Diktatorer kommer alltid att hävda att de som vill berätta sanningen är terrorister. I diktaturer är därför alla seriösa journalister lovligt villebråd.
Schibbye och Persson ville se med ögon hur situationen var i provinsen Ogaden där militär konflikt råder. Säkerligen har deras öde avskräckt många andra från att försöka ta sig dit.
Tyvärr kan journalister inte påräkna något seriöst stöd från något håll. När Schibbye och Persson greps sade Carl Bildt: ”det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område”.
I bästa fall avspeglar det en total okunnighet om journalistikens villkor. I värsta fall betyder hans kommentar att han ställer sig bakom idén om att portförbjuda journalister i konfliktdrabbade regioner.
Se de första tio minuterna av min film där jag intervjuar den nyligen bortgångne etiopiske premiärministern Meles Zenawi, genom att klicka HÄR.
Krönika – Meles Zenawi är död.
Meles Zenawi är död. Han blev 57 år gammal. På grund av de senaste årens konflikt mellan Sverige och Etiopien finns det säkert många här som tror att han var bara ytterligare en afrikansk diktator. Så enkelt är det inte. Jag träffade honom 2003 och fick mycket stor respekt för denne lille man. Ty han var kort. Han påminde om en gammaldags folkskollärare i utseende och attityd. Allvarlig, påläst, lite sträng. Och mycket bestämd. Jag var i Etiopien för att göra en dokumentärfilm för Sveriges Television. Jag och fotograf Dan Jåma hade rest genom landet i en månad och filmat. Se en bit av filmen här. Men inte fått tillgång till Meles själv. En dag fick jag besked om att han tog emot. Mötet ägde rum mitt i natten på hans kontor i Addis Abeba. Jag fick exakt en timme på mig. Vi hamnade genast i ett samtal om den peruanske nationalekonomen Hernando de Soto vars senaste bok vi båda läst. Jag upptäckte att Meles och jag hade fler beröringspunkter. Jag hade rest med TPLF-gerillan under pågående krig 1989 då han var ledare för rörelsen. Vi hade gemensamma bekanta. Det var som om vi kände varandra. Vi var helt överens om att den internationella nödhjälpen hotade snarare än frälste Etiopien. Meles sade att han skämdes för att ta emot mjölsäckarna från USA. Trots det goda intryck jag fick av honom har jag sedan dess formulerat mycket kritik mot hans sätt att styra Etiopien. Kritik som det sannerligen finns fog för. Men Meles var inte i samma kategori som Idi Amin eller kejsare Bokassa. Meles var en visionär, dock en hårdhänt sådan. Etiopien genomgick under hans ledning en remarkabel utveckling. Jag vet, eftersom jag har rest genom landet flera gånger sedan mitt första besök 1989. Hans misstag var att han i likhet med så många andra rebelledare som får politisk makt aldrig kunde lägga av sig gerillauniformen helt. Han såg alla meningsmotståndare som fiender. Och fiender ska bara oskadliggöras. Ändå, frid över hans minne. Jag är inte alls säker på att Etiopien blir ett bättre land under nästa premiärminister.
DN debatt om Johan Persson och Martin Schibbye
I december 2011 publicerade jag en text på DN Debatt som handlade om de två fängslade svenska journalisterna i Etiopien. Frågan för dagen då var huruvida de skulle överklaga sitt straff eller ej. Utifrån min kunskap om Etiopien ansåg jag det vara mycket oklokt att överklaga. Jag utvecklade min tanke i debattexten. Etiopiens premiärminister Meles Zenawi är en furste som härskar och söndrar, belönar och straffar. Han vill inte ha trotsiga fångar utan de ska ödmjuka sig och bekänna sin skuld. Då kan han i sin nåd avkorta deras straff. Allt tyder därför på att det vore vansinnigt av Martin Schibbye och Johan Persson att processa vidare i domstolarna.
I TV4 om Schibbye och Persson i Etiopien.
Från att ha varit en svensk biståndsdarling har Etiopien förvandlats till spottkopp. Hur rättvist är det? När de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fängslades stod alla på deras sida. Etiopien fördömdes. Eftersom jag själv har rest illegalt i Etiopien på samma sätt men vid en annan tid, har jag ett lite annorlunda perspektiv. Jag satt i TV4:s morgonsoffa och försökte förklara hur jag såg på saken.
Se programmet här.
Etiopierna i Jerusalem
Sedan urminnes tider bor en grupp etiopiska munkar på taket av den heliga gravens kyrka i Jerusalem. Jag var där och besökte dem 2008. Jag blev väldigt fascinerad av deras historia. Den knyter an till temat i min senaste roman, “Makida – drottningen av Saba”. Det sägs att de första etiopierna i Jerusalem var de som följde Makida på hennes resa dit på 900-talet före Kristus då hon skulle träffa kung Salomo. Jag skrev en essä i Dagens Nyheter som publicerades på julafton 2008. Läs texten här.
Lejonet av Juda begravdes som en hund.
Jag är djupt fascinerad, närmast trollbunden av Etiopiens spännande historia. Jag har själv bidragit med dokumentationen i form av min roman “Makida – drottningen av Saba”. 2005 skrev jag en essä i Svenska Dagbladet som handlade om den forne kejsaren Haile Selassie.
Läs essän här.