Nödhjälp i krig.
Man vet att man har blivit en åsiktsmaskin när redaktörer ringer och vill beställa debattartiklar. Det händer mig då och då, senast häromdagen. SVT Debatt hörde av sig och ville att jag skulle skriva något tänkvärt den 19 augusti, World Humanitarian Day. Jag har studerat nödhjälp i Afrika ganska ingående och utvecklat en sund skepsis till verksamheten. Nödhjälp är naturligtvis livsviktigt i akuta situationer men har en tendens att permanentas. Då blir hjälpen istället en ursäkt för världssamfundet att strunta i att avhjälpa orsakerna till nöden. Detta såg jag tydligt när jag gjorde filmen “Den enes död” för SVT 2001. En kort engelsk version kallad One Mans Death finns att titta på på min Youtube-kanal.
Mina debattartiklar om bistånd.
Ibland blir jag lite trött på mig själv när jag ständigt tjatar om att vi måste tänka om när det gäller biståndet till fattiga länder. Men kanske har tjatet ändå effekt. Under de år jag varit verksam som debattör har jag noterat att intresset för biståndsfrågor faktiskt ökat. Och dessutom har mina debattinlägg gett resultat. Nu är jag och den svenska regeringen överens om att länder som bedriver krig inte ska ha något svenskt bistånd. Det ser jag som en personlig seger. Min bok “Sveriges afrikanska krig” och mina debattartiklar har påverkat. Nu finns det också en sajt som heter Biståndsdebatten.se. Där kan du läsa de flesta av mina inlägg i biståndsdebatten.
Vi får aldrig veta sanningen om Lundin Oil.
Lundin Oil fortsätter att vålla debatt i Sverige. Trots att bolaget inte längre finns och att de brott Lundin anklagas för skall ha ägt rum kring millennieskiftet. Det allmänna kravet är att sanningen om Lundins agerande i södra Sudan ska presenteras. Men det kommer aldrig att ske, hävdar jag. Sanningen är alldeles för farlig för dem som nu har makten i den fria republiken Sydsudan. Jag skrev min debattext i Dagens Nyheter i juni 2012.
Debatt mellan mig och Gunilla Carlsson.
I maj 2012 publicerade tidskriften Axess ett långt reportage av mig som handlade om svenskt bistånd. Det uppmärksammades stort och Axess arrangerade en debatt mellan mig och biståndsminister Gunilla Carlsson. Evenemanget filmades och sändes i Axess tevekanal.
Se programmet här.
Debatt i TV om bistånd.
Den 26 april 2012 var jag med i programmet Debatt i SVT. Vi skulle diskutera det svenska biståndet som fyllde 50 år. Som meningsmotståndare hade jag två representanter för ett gammalt tänkande som lyckligtvis fasas ut mer och mer. Jag berättade för TV-publiken att det svenska biståndet kostar 100 miljoner kronor om dagen. UD medger att det inte går att utvärdera effekterna av det. Jag märkte att det gick en susning genom publiken. Men det bet inte på den gamle Sida-chefen Bo Göransson. Han skrek att jag var stollig. Intressant, tänkte jag. Istället för motargument får jag en hemmagjord psykiatrisk diagnos.
Svenska budgetstödet går till att döda folk.
Ända sedan jag första gången hörde talas om budgetstöd har jag drivit en journalistisk kampanj för att upplysa allmänheten om vad detta innebär. Budgetstöd betyder att svenska skattebetalare sponsrar statskassan i ett främmande land. Regeringen i detta land kännetecknas garanterat av inkompetens, korruption och ofta ren kriminalitet. En granskning av de regeringar som tar emot svenskt budgetstöd visar att ingen av dem visar intresse för demokratisering och stärkta rättigheter för medborgarna. Det här är en ständigt pågående skandal. Jag skrev om detta i Göteborgs-Posten i mars 2012.
Regeringen har gett upp om biståndet.
Tillsammans med debattören Fredrik Segerfeldt publicerade jag i februari 2012 en text på DN Debatt med anledning av att svenskt statligt bistånd fyllde femtio år. Sanningen att säga är det inte mycket att fira. Under ett halvt sekel har en brokig skara främst afrikanska envåldshärskare fått hundratals miljarder kronor i svenskt bistånd. Nyttan är tveksam, vilket man även erkänner på regeringsnivå. Om inte biståndet fungerat sedan det startade för femtio år sedan – vad är det som talar för att det plötsligt ska börja fungera nu? Läs texten här.
Johan af Donner
2006 reste jag till Västafrika tillsammans med Johan af Donner från svenska Röda Korset. Vi skulle besöka ett antal projekt som sponsrades från Sverige. Mitt jobb var att filma och fotografera. Just då befann han sig mitt uppe i sitt bedrägeri mot Röda Korset. Om detta visste jag naturligtvis ingenting. Vi hade väldigt kul ihop. När han häktades och dömdes för sitt brott blev han också offer för allmän smutskastning. Jag skrev en artikel i tidskriften Axess där jag försökte problematisera både personen Johan och det han gjort sig skyldig till.
Läs texten här.
DN debatt om Johan Persson och Martin Schibbye
I december 2011 publicerade jag en text på DN Debatt som handlade om de två fängslade svenska journalisterna i Etiopien. Frågan för dagen då var huruvida de skulle överklaga sitt straff eller ej. Utifrån min kunskap om Etiopien ansåg jag det vara mycket oklokt att överklaga. Jag utvecklade min tanke i debattexten. Etiopiens premiärminister Meles Zenawi är en furste som härskar och söndrar, belönar och straffar. Han vill inte ha trotsiga fångar utan de ska ödmjuka sig och bekänna sin skuld. Då kan han i sin nåd avkorta deras straff. Allt tyder därför på att det vore vansinnigt av Martin Schibbye och Johan Persson att processa vidare i domstolarna.