- ICC arrest warrants, COP inaction, and US/Russia ceasefire vetoes: The Cheat Sheet
- Staff accuse IRC management of Gaza bias and censorship
- Refugees in Ethiopia’s Amhara region continue to face almost daily attacks
- Abuse, conscription, drug addiction: Myanmar refugees speak of life in Shan State
- Decolonise how? | The crisis is always past
Den stora blåsningen i Ogaden.
Tisdag 11 september medverkade jag i Studio Ett i Sveriges Radio. Samtalet handlade om Johan och Martin. Klicka HÄR för att lyssna på programmet.
Jag sade bland annat att jag absolut hade känslan att hela proceduren med dem var regisserad av etiopiska myndigheter. Från det att de greps i Ogaden fram till frisläppandet den 10 september.
Jag är själv dokumentärfilmare och den film som sades visa hur det gick till när de greps, med skottlossning och allt, såg helt enkelt fejkad ut. Den saknade autenticitetskänsla, som vi brukar säga.
Bara timmar senare bekräftades detta. Läs exempelvis Aftonbladets text om hur det gick till genom att klicka HÄR.
Jag tror till och med att deras resa över gränsen in i Ogaden var arrangerad av etiopiska agenter från början. De gick på en riktig blåsning och syftet med det hela var just det som blev resultatet. Två vita, västerländska journalister i fängelse, anklagade för terrorbrott. Dömda till långa straff. Så småningom benådade, medan den svenska regeringen krälar i stoftet. Allt följer den uppgjorda dramaturgin.
Och vilken journalist vågar åka med gerillan i Ogaden efter detta?
Meles, Persson, Schibbye och en pudel.
Frivärld Magasin, ett nytt webbaserat utrikesorgan debuterar idag. Jag skriver i premiärnumret om den fortfarande rykande aktuelle Meles Zenawi i Etiopien. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Gårdagens frisläppande av Johan Persson och Martin Schibbye kom plötsligt men inte oväntat. Det är roligt för mig att kunna konstatera att det gick precis som jag hade förutspått. Jag skrev så här på DN Debatt den 28 december 2011:
”Etiopiens premiärminister Meles Zenawi är en furste som härskar och söndrar, belönar och straffar. Han vill inte ha trotsiga fångar utan de ska ödmjuka sig och bekänna sin skuld. Då kan han i sin nåd avkorta deras straff. Allt tyder därför på att det vore vansinnigt av Martin Schibbye och Johan Persson att processa vidare i domstolarna. Mest framgångsrikt är sannolikt att de accepterar domen och vädjar om nåd. Enligt den sed som gäller bör de också be om ursäkt för de brott de dömts för.”
De följde mitt råd till punkt och pricka. En plattare pudel än den de presterade i etiopisk statstelevision i går har aldrig skådats. Och det var helt rätt av dem.
Men jag har fått mothugg för mina råd till Schibbye och Persson. Och det är mothugg som måste tas på allvar. En etiopisk dissidentsajt skrev den 10 januari 2012 om Schibbye och Persson och min uppmaning till dem. Läs sajten genom att klicka HÄR.
”The other day Bengt Nilsson [the Swedish reporter who embedded with Meles Zenawi’s guerrilla group in late-1980s] said that “Ethiopian culture is very different from Sweden, and there’s a custom to accept that you are guilty as a prisoner and then appeal for pardon.” He is right in that Ethiopian culture is different from Swedish. Everyone is aware of that. Our problem is with the latter part of the statement; it is not our custom to abuse someone and demand a pardon. Mr. Meles is once again using a cherished value to suit his diabolic purposes – that is, humiliate someone and pretend justice is running its course and then making a big entrance as pardoner.
Go ahead and ask for pardon and the day you are out of jail, first, thank the US government for intervening in your behalf [not forgetting the fact that the US has failed Ethiopians in support of Mr. Meles’s tyrannical rule] and second, resolve to dedicate your life to fight injustice in Ethiopia. We don’t believe you have any choice. Bengt Nilsson also should enlist his journalist friends and go back and re-check if the information they were provided in the 1980s were indeed true.
Martin and Johan, You hardly knew what loss of freedom meant until this experience; you will soon be walking out into the arms of your loved ones and freedom. Will you then forget those in the clutches of a despotic regime? If you do it will be a tragedy and a real offense on your part! Here are some names that you should write on a 4 by 4 card and keep in your breast pockets.”
Under texten följer namnen på ett antal etiopiska journalister som alla befinner sig i exil. Tvingade på flykt för att undgå fängelsestraff för sina publikationer i Etiopien.
Låt oss tänka på dem – och även agera. Kampen för Schibbye och Persson borde vara avstamp för en bredare aktion.
Krönika – Persson och Schibbye släpps.
Johan Persson och Martin Schibbye är släppta ur fängelset i Etiopien, enligt medier som citerar utrikesdepartementet i Addis Abeba. Det är bra men samtidigt belyser det hur godtycklig den etiopiska rättvisan är. Jag skriver om det på Newsmill idag, 10 september. Klicka HÄR för att läsa den texten.
Det finns många som har presenterat principiella argument till försvar för fängslandet av de båda journalisterna. De tog sig in illegalt i Etiopien med hjälp av en terrorstämplad, väpnad grupp som jobbar på att störta landets regering. Är inte det straffbart i de flesta länder?
Jovisst, men kom ihåg att det också är en vanlig journalistisk arbetsmetod som jag själv har tillämpat i både Etiopien och Sudan. Bokstavligen med livet som insats men givetvis inte på något sätt i avsikt att främja den terrorstämplade gruppens verksamhet. I båda fallen jobbade jag för Sveriges television.
Diktatorer kommer alltid att hävda att de som vill berätta sanningen är terrorister. I diktaturer är därför alla seriösa journalister lovligt villebråd.
Schibbye och Persson ville se med ögon hur situationen var i provinsen Ogaden där militär konflikt råder. Säkerligen har deras öde avskräckt många andra från att försöka ta sig dit.
Tyvärr kan journalister inte påräkna något seriöst stöd från något håll. När Schibbye och Persson greps sade Carl Bildt: ”det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område”.
I bästa fall avspeglar det en total okunnighet om journalistikens villkor. I värsta fall betyder hans kommentar att han ställer sig bakom idén om att portförbjuda journalister i konfliktdrabbade regioner.
Se de första tio minuterna av min film där jag intervjuar den nyligen bortgångne etiopiske premiärministern Meles Zenawi, genom att klicka HÄR.
Krönika – Sida vilseleder om Sydsudan.
Biståndsorganet Sida fortsätter att slå blå dunster i ögonen på svenska folket. Jag påtalade det i min bok ”Sveriges afrikanska krig” som kom ut 2008. Inget har förbättrats. Angående Sydsudan skriver Sida så här på sin hemsida:
”Till följd av växande påtryckningar från Sydsudanesisk media och civilsamhälle, liksom från det internationella samfundet börjar nu landets regering vidta åtgärder för att komma till rätta med misstänkta oegentligheter. Samtidigt som vi följer regeringens hantering av korruptionsproblemen i landet gör Sida idag bedömningen att svenska biståndsmedel inte är berörda.”
Det låter väl inte särskilt alarmerande? Det skrevs i somras, den 10 juli. Men, det Sida väljer att inte redovisa är den monumentala korruptionsskandal som då nyligen hade avslöjats i Sydsudan. President Salva Kiir hade anklagat regeringstjänstemän för att ha stulit motsvarande 26 miljarder kronor.
Salva Kiir kände på sig vilka skurkarna var och skrev ett sorgset och självkritiskt brev till 75 stycken av dem. “We fought for freedom, justice and equality. Yet, once we got to power, we forgot what we fought for and began to enrich ourselves at the expense of our people ….”
Det var väl det brevet Sida syftade på med sitt påstående att Sydsudans regering vidtar åtgärder för att komma till rätta med oegentligheter. Finns det någon som tror att Salva Kiir kommer att få tillbaka pengarna?
Det här var inte den första korruptionsskandalen i Sydsudan, och garanterat inte heller den sista. 2008 köpte Sydsudans regering in livsmedel för distribution till landets hungrande invånare. Genast registrerades närmare 700 privata företag i Sydsudan som skulle se till att nödmaten distribuerades. Nästan alla dessa företag var bluff. De debiterade den sydsudanesiska staten motsvarande drygt 20 miljarder kronor för en distribution som aldrig ägde rum.
Svenska skattebetalare bidrar i år med 195 miljoner kronor till Sydsudan. Sida garanterar att inga av dessa pengar når regeringen. OK, det är bra.
Men ännu bättre vore det om Sida kunde garantera att pengarna faktiskt används till det som de är avsedda för. Någon sådan garanti hittar jag inte på Sidas hemsida.
Klicka HÄR för att se de första tio minuterna av min film om Sydsudan, ”Världens nyaste land” som visades i SVT förra året.
Klicka HÄR för att läsa om min bok ”Sveriges afrikanska krig”.
Krönika – Den vite mannens börda.
Biståndskritikern William Easterly är i Sverige. Han är mest känd för boken “The White Man´s Burden”. Här är några citat:
“High aid revenues going to the national government benefit political insiders, often corrupt insiders, who will vigorously oppose democracy that would lead to more equal distribution of aid. Systematic evidence in a couple of recent studies suggests that aid actually decreases democracy and makes goverment worse.”
“Supporting a sitting government with funds is unavoidably a political act.”
“Is money given to a bad government going to reach the poor? Perhaps the reason the country is poor has something to do with bad government?”
“The only problem is that foreign aid volume is an input to development, not an output. It seems strange that bureaucrats and politicians would focus on the input – total aid dollars spent.”
“Aid agencies are rewarded for setting goals rather than reaching them, since goals are observable to the rich-country public while results are not.”
William Easterly är en av de forskare som jag skriver om i min bok “Sveriges afrikanska krig”. Läs om boken genom att KLICKA HÄR.
Essä – Nuerfolket i Sydsudan.
Nuerfolket i Sydsudan skriver jag om i en essä i Uppsala Nya Tidning lördagen 1 september.
För att förstå den besvärliga situation som Sydsudan befinner sig i, är det viktigt att känna till de traditionella politiska systemen i världens nyaste land. Nuerna är boskapsskötare och utgör en betydande del av landets befolkning. Av kulturella och historiska skäl är de motståndare till centraliserat politiskt styre. Det gör att Sydsudans regering har svårt att bilägga konflikter och få sitt våldsmonopol respekterat.
Antropologen E.E. Evans-Pritchard publicerade sin berömda monografi “The Nuer” redan 1940. I den formulerade han sin tes om den ordnade anarki som utmärkte nuernas politiska system.
Läs min essä´i UNT genom att KLICKA HÄR.
Titta också på de tio första minuterna av min dokumentärfilm “Världens nyaste land” som visades i SVT förra sommaren. KLICKA HÄR.
Krönika – Boko Haram och andra afrikanska skurkar.
Den militanta islamistgruppen Boko Haram, verksam i norra Nigeria, har under det första halvåret i år mördat 600 människor. Sedan gruppen bildades för tio år sedan har flera tusen människor mist livet. Nästan samtliga döda var civila kristna nigerianer som sannolikt inte hade något otalt med sina mördare. De mördades därför att de var kristna. De fåtaliga analyser av Boko Haram som når oss bortser på ett besynnerligt vis från det.
Tisdag 28 augusti skrev exempelvis DN:s Håkan Boström en ledarartikel med rubriken ”Symptomet Boko Haram”. Klicka HÄR för att läsa artikeln. Boström hävdar att det finns socioekonomiska förklaringar till att Boko Haram har vuxit fram. Han hänvisar till arbetslöshet och korruption. Enligt det resonemanget är Boko Haram ett symptom på diverse samhällsproblem.
Boko Haram säger sig vilja upprätta en islamistisk stat i norra Nigeria. All kontakt med västerländska påfund är förbjudna. Grundaren Muhammed Yusuf mördades 2009 men hann innan dess formulera flera viktiga teser. Han hävdade att jorden var platt. Han avfärdade darwinismen och krävde att den parlamentariska demokratin i Nigeria skulle avskaffas. Om Boko Harams existens är en följd av arbetslöshet och social misär, som många hävdar, så gällde det i alla fall inte Muhammed Yusuf själv. Han levde flott och körde omkring i en Mercedes.
Det är intressant att notera att Boko Haram är en närmast komplett spegelbild av den ugandiska rebellgruppen Lords Resistance Army, LRA. Herrens motståndsarmé på svenska. LRA:s ledare Joseph Kony vill upprätta ett gammaltestamentligt, kristet rike i norra Uganda byggt på de tio budorden. Han har i flera decennier bedrivit krig mot den ugandiska regeringen genom att mörda civila. Mig veterligt har ingen hävdat att LRA:s terror skulle vara ett resultat av arbetslöshet.
LRA:s uppgift var att destabilisera den ugandiska regeringen på uppdrag av Sudan. Det berodde på att Uganda stödde den sydsudanesiska gerillan SPLA. Nu är inbördeskriget i Sudan slut. Sydsudan är ett eget land och LRA behövs inte längre. Kony och hans mannar befinner sig på flykt.
Jag tror att en grundlig analys av Boko Haram skulle visa att gruppen har en liknande uppgift i Nigeria som LRA hade i Uganda. Att destabilisera regeringen. Bädda för regimskifte. Ändra landets interna maktbalans. Jag skulle bli förvånad om inte Libyens förre ledare Khadaffi hade ett antal fingrar med i spelet innan han dödades.
Att Boko Haram skulle vara de fattigas och åsidosattas röst i Nigeria tror jag inte alls på.
Krönika – Hur biståndet stjäls i Somalia.
I somras avslöjade en rapport till FN:s säkerhetsråd hur biståndspengar till Somalia försnillades systematiskt. Sjuttio procent av de miljontals dollar som världens länder – inklusive Sverige – har skänkt till den somaliska övergångsregeringen har ”försvunnit”. Alltså, stulits av de högsta makthavarna. Klicka HÄR för att läsa mer om rapporten. Den 23 augusti skrev Svenska Dagbladet om biståndsstölden på ledarsidan, men utöver det kan inte många reaktioner noteras. Klicka HÄR för att läsa texten i SvD.
Svindleriet har pågått länge. Lika länge som Somalia har varit föremål för bistånd och nödhjälp. När svälten i landet skapade huvudrubriker för några år sedan strömmade frivilliga pengagåvor in till olika hjälpkonton. Det mesta korrumperades bort. De rika blev rikare, vapnen blev fler och de fattiga blev fattigare. Läs exempelvis DEN HÄR TEXTEN från 2009 om matsvindeln i Somalia.
Biståndskorruptionen är lika gammal som nöden själv i Somalia. Den brittiske journalisten Aidan Hartley berättar i sin bok ”The Zanzibar Chest” om hur den förre diktatorn Aydid satte biståndsstölder i system.
”När maten obönhörligen tog slut i Somalia vaknade Aydid och andra upp och insåg vilka möjliga rikedomar svälten skapade. Krigsherrarna insåg att om stora mängder människor började dö så skulle utlänningarna vräka pengar över Somalia och göra sitt yttersta för att importera nödhjälp via hav, luft och land. Aydids män skapade så mycket död som möjligt och positionerade sig själva så att de stod i främsta ledet för att erbjuda säkerhet, transporter och logi när utlänningarna anlände. Och sedan stal de allt de kunde lägga vantarna på. Det var en ond men enkel plan.”
Så gick det alltså till i början av 1990-talet. Och så går det fortfarande till. Det har hänt förr. Det händer nu. Och det kommer att hända igen.
Vad säger biståndsminister Gunilla Carlsson, undrar Svenska Dagbladet?
Ja, vad säger hon?
Krönika – Meles Zenawi är död.
Meles Zenawi är död. Han blev 57 år gammal. På grund av de senaste årens konflikt mellan Sverige och Etiopien finns det säkert många här som tror att han var bara ytterligare en afrikansk diktator. Så enkelt är det inte. Jag träffade honom 2003 och fick mycket stor respekt för denne lille man. Ty han var kort. Han påminde om en gammaldags folkskollärare i utseende och attityd. Allvarlig, påläst, lite sträng. Och mycket bestämd. Jag var i Etiopien för att göra en dokumentärfilm för Sveriges Television. Jag och fotograf Dan Jåma hade rest genom landet i en månad och filmat. Se en bit av filmen här. Men inte fått tillgång till Meles själv. En dag fick jag besked om att han tog emot. Mötet ägde rum mitt i natten på hans kontor i Addis Abeba. Jag fick exakt en timme på mig. Vi hamnade genast i ett samtal om den peruanske nationalekonomen Hernando de Soto vars senaste bok vi båda läst. Jag upptäckte att Meles och jag hade fler beröringspunkter. Jag hade rest med TPLF-gerillan under pågående krig 1989 då han var ledare för rörelsen. Vi hade gemensamma bekanta. Det var som om vi kände varandra. Vi var helt överens om att den internationella nödhjälpen hotade snarare än frälste Etiopien. Meles sade att han skämdes för att ta emot mjölsäckarna från USA. Trots det goda intryck jag fick av honom har jag sedan dess formulerat mycket kritik mot hans sätt att styra Etiopien. Kritik som det sannerligen finns fog för. Men Meles var inte i samma kategori som Idi Amin eller kejsare Bokassa. Meles var en visionär, dock en hårdhänt sådan. Etiopien genomgick under hans ledning en remarkabel utveckling. Jag vet, eftersom jag har rest genom landet flera gånger sedan mitt första besök 1989. Hans misstag var att han i likhet med så många andra rebelledare som får politisk makt aldrig kunde lägga av sig gerillauniformen helt. Han såg alla meningsmotståndare som fiender. Och fiender ska bara oskadliggöras. Ändå, frid över hans minne. Jag är inte alls säker på att Etiopien blir ett bättre land under nästa premiärminister.
Medverkan i radio under åren.
Under väldigt många år har jag varit en flitigt anlitad studiogäst i Sveriges Radio. Oftast Studio Ett eller P1 Morgon. Men jag har också medverkat i andra program. Det mesta har handlat om Afrika och bistånd.
För att söka program där jag har medverkat kan du KLICKA HÄR.
Notera att det finns en och annan “Bengt Nilsson” där som inte är jag. Du ser nog på programtiteln vad det handlar om. Listan är inte komplett, jag har varit med i ännu fler radioprogram.