- ICC arrest warrants, COP inaction, and US/Russia ceasefire vetoes: The Cheat Sheet
- Staff accuse IRC management of Gaza bias and censorship
- Refugees in Ethiopia’s Amhara region continue to face almost daily attacks
- Abuse, conscription, drug addiction: Myanmar refugees speak of life in Shan State
- Decolonise how? | The crisis is always past
Krönika – Boko Haram och andra afrikanska skurkar.
Den militanta islamistgruppen Boko Haram, verksam i norra Nigeria, har under det första halvåret i år mördat 600 människor. Sedan gruppen bildades för tio år sedan har flera tusen människor mist livet. Nästan samtliga döda var civila kristna nigerianer som sannolikt inte hade något otalt med sina mördare. De mördades därför att de var kristna. De fåtaliga analyser av Boko Haram som når oss bortser på ett besynnerligt vis från det.
Tisdag 28 augusti skrev exempelvis DN:s Håkan Boström en ledarartikel med rubriken ”Symptomet Boko Haram”. Klicka HÄR för att läsa artikeln. Boström hävdar att det finns socioekonomiska förklaringar till att Boko Haram har vuxit fram. Han hänvisar till arbetslöshet och korruption. Enligt det resonemanget är Boko Haram ett symptom på diverse samhällsproblem.
Boko Haram säger sig vilja upprätta en islamistisk stat i norra Nigeria. All kontakt med västerländska påfund är förbjudna. Grundaren Muhammed Yusuf mördades 2009 men hann innan dess formulera flera viktiga teser. Han hävdade att jorden var platt. Han avfärdade darwinismen och krävde att den parlamentariska demokratin i Nigeria skulle avskaffas. Om Boko Harams existens är en följd av arbetslöshet och social misär, som många hävdar, så gällde det i alla fall inte Muhammed Yusuf själv. Han levde flott och körde omkring i en Mercedes.
Det är intressant att notera att Boko Haram är en närmast komplett spegelbild av den ugandiska rebellgruppen Lords Resistance Army, LRA. Herrens motståndsarmé på svenska. LRA:s ledare Joseph Kony vill upprätta ett gammaltestamentligt, kristet rike i norra Uganda byggt på de tio budorden. Han har i flera decennier bedrivit krig mot den ugandiska regeringen genom att mörda civila. Mig veterligt har ingen hävdat att LRA:s terror skulle vara ett resultat av arbetslöshet.
LRA:s uppgift var att destabilisera den ugandiska regeringen på uppdrag av Sudan. Det berodde på att Uganda stödde den sydsudanesiska gerillan SPLA. Nu är inbördeskriget i Sudan slut. Sydsudan är ett eget land och LRA behövs inte längre. Kony och hans mannar befinner sig på flykt.
Jag tror att en grundlig analys av Boko Haram skulle visa att gruppen har en liknande uppgift i Nigeria som LRA hade i Uganda. Att destabilisera regeringen. Bädda för regimskifte. Ändra landets interna maktbalans. Jag skulle bli förvånad om inte Libyens förre ledare Khadaffi hade ett antal fingrar med i spelet innan han dödades.
Att Boko Haram skulle vara de fattigas och åsidosattas röst i Nigeria tror jag inte alls på.
Krönika – Hur biståndet stjäls i Somalia.
I somras avslöjade en rapport till FN:s säkerhetsråd hur biståndspengar till Somalia försnillades systematiskt. Sjuttio procent av de miljontals dollar som världens länder – inklusive Sverige – har skänkt till den somaliska övergångsregeringen har ”försvunnit”. Alltså, stulits av de högsta makthavarna. Klicka HÄR för att läsa mer om rapporten. Den 23 augusti skrev Svenska Dagbladet om biståndsstölden på ledarsidan, men utöver det kan inte många reaktioner noteras. Klicka HÄR för att läsa texten i SvD.
Svindleriet har pågått länge. Lika länge som Somalia har varit föremål för bistånd och nödhjälp. När svälten i landet skapade huvudrubriker för några år sedan strömmade frivilliga pengagåvor in till olika hjälpkonton. Det mesta korrumperades bort. De rika blev rikare, vapnen blev fler och de fattiga blev fattigare. Läs exempelvis DEN HÄR TEXTEN från 2009 om matsvindeln i Somalia.
Biståndskorruptionen är lika gammal som nöden själv i Somalia. Den brittiske journalisten Aidan Hartley berättar i sin bok ”The Zanzibar Chest” om hur den förre diktatorn Aydid satte biståndsstölder i system.
”När maten obönhörligen tog slut i Somalia vaknade Aydid och andra upp och insåg vilka möjliga rikedomar svälten skapade. Krigsherrarna insåg att om stora mängder människor började dö så skulle utlänningarna vräka pengar över Somalia och göra sitt yttersta för att importera nödhjälp via hav, luft och land. Aydids män skapade så mycket död som möjligt och positionerade sig själva så att de stod i främsta ledet för att erbjuda säkerhet, transporter och logi när utlänningarna anlände. Och sedan stal de allt de kunde lägga vantarna på. Det var en ond men enkel plan.”
Så gick det alltså till i början av 1990-talet. Och så går det fortfarande till. Det har hänt förr. Det händer nu. Och det kommer att hända igen.
Vad säger biståndsminister Gunilla Carlsson, undrar Svenska Dagbladet?
Ja, vad säger hon?
Godmorgon, världen – Vem var Meles Zenawi?
Söndag 26/8 medverkade jag i “Godmorgon, världen” i Sveriges Radio. Inslaget handlade om den nyligen bortgångne etiopiske premiärministern Meles Zenawi. Jag har träffat och intervjuat honom och dessutom rest mycket i Etiopien. Jag var där under kriget som upphörde 1991 när Meles och hans TPLF-gerilla tog makten. Jag reste tillbaka och gjorde en dokumentärfilm för Sveriges television 2003. Det var då jag träffade Meles.
KLICKA HÄR för att lyssna på inslaget “Diktator med en plan” i Godmorgon, världen.
Krönika – Meles Zenawi är död.
Meles Zenawi är död. Han blev 57 år gammal. På grund av de senaste årens konflikt mellan Sverige och Etiopien finns det säkert många här som tror att han var bara ytterligare en afrikansk diktator. Så enkelt är det inte. Jag träffade honom 2003 och fick mycket stor respekt för denne lille man. Ty han var kort. Han påminde om en gammaldags folkskollärare i utseende och attityd. Allvarlig, påläst, lite sträng. Och mycket bestämd. Jag var i Etiopien för att göra en dokumentärfilm för Sveriges Television. Jag och fotograf Dan Jåma hade rest genom landet i en månad och filmat. Se en bit av filmen här. Men inte fått tillgång till Meles själv. En dag fick jag besked om att han tog emot. Mötet ägde rum mitt i natten på hans kontor i Addis Abeba. Jag fick exakt en timme på mig. Vi hamnade genast i ett samtal om den peruanske nationalekonomen Hernando de Soto vars senaste bok vi båda läst. Jag upptäckte att Meles och jag hade fler beröringspunkter. Jag hade rest med TPLF-gerillan under pågående krig 1989 då han var ledare för rörelsen. Vi hade gemensamma bekanta. Det var som om vi kände varandra. Vi var helt överens om att den internationella nödhjälpen hotade snarare än frälste Etiopien. Meles sade att han skämdes för att ta emot mjölsäckarna från USA. Trots det goda intryck jag fick av honom har jag sedan dess formulerat mycket kritik mot hans sätt att styra Etiopien. Kritik som det sannerligen finns fog för. Men Meles var inte i samma kategori som Idi Amin eller kejsare Bokassa. Meles var en visionär, dock en hårdhänt sådan. Etiopien genomgick under hans ledning en remarkabel utveckling. Jag vet, eftersom jag har rest genom landet flera gånger sedan mitt första besök 1989. Hans misstag var att han i likhet med så många andra rebelledare som får politisk makt aldrig kunde lägga av sig gerillauniformen helt. Han såg alla meningsmotståndare som fiender. Och fiender ska bara oskadliggöras. Ändå, frid över hans minne. Jag är inte alls säker på att Etiopien blir ett bättre land under nästa premiärminister.
Medverkan i radio under åren.
Under väldigt många år har jag varit en flitigt anlitad studiogäst i Sveriges Radio. Oftast Studio Ett eller P1 Morgon. Men jag har också medverkat i andra program. Det mesta har handlat om Afrika och bistånd.
För att söka program där jag har medverkat kan du KLICKA HÄR.
Notera att det finns en och annan “Bengt Nilsson” där som inte är jag. Du ser nog på programtiteln vad det handlar om. Listan är inte komplett, jag har varit med i ännu fler radioprogram.
Nödhjälp i krig.
Man vet att man har blivit en åsiktsmaskin när redaktörer ringer och vill beställa debattartiklar. Det händer mig då och då, senast häromdagen. SVT Debatt hörde av sig och ville att jag skulle skriva något tänkvärt den 19 augusti, World Humanitarian Day. Jag har studerat nödhjälp i Afrika ganska ingående och utvecklat en sund skepsis till verksamheten. Nödhjälp är naturligtvis livsviktigt i akuta situationer men har en tendens att permanentas. Då blir hjälpen istället en ursäkt för världssamfundet att strunta i att avhjälpa orsakerna till nöden. Detta såg jag tydligt när jag gjorde filmen “Den enes död” för SVT 2001. En kort engelsk version kallad One Mans Death finns att titta på på min Youtube-kanal.
Mina debattartiklar om bistånd.
Ibland blir jag lite trött på mig själv när jag ständigt tjatar om att vi måste tänka om när det gäller biståndet till fattiga länder. Men kanske har tjatet ändå effekt. Under de år jag varit verksam som debattör har jag noterat att intresset för biståndsfrågor faktiskt ökat. Och dessutom har mina debattinlägg gett resultat. Nu är jag och den svenska regeringen överens om att länder som bedriver krig inte ska ha något svenskt bistånd. Det ser jag som en personlig seger. Min bok “Sveriges afrikanska krig” och mina debattartiklar har påverkat. Nu finns det också en sajt som heter Biståndsdebatten.se. Där kan du läsa de flesta av mina inlägg i biståndsdebatten.
Vi får aldrig veta sanningen om Lundin Oil.
Lundin Oil fortsätter att vålla debatt i Sverige. Trots att bolaget inte längre finns och att de brott Lundin anklagas för skall ha ägt rum kring millennieskiftet. Det allmänna kravet är att sanningen om Lundins agerande i södra Sudan ska presenteras. Men det kommer aldrig att ske, hävdar jag. Sanningen är alldeles för farlig för dem som nu har makten i den fria republiken Sydsudan. Jag skrev min debattext i Dagens Nyheter i juni 2012.
Debatt mellan mig och Gunilla Carlsson.
I maj 2012 publicerade tidskriften Axess ett långt reportage av mig som handlade om svenskt bistånd. Det uppmärksammades stort och Axess arrangerade en debatt mellan mig och biståndsminister Gunilla Carlsson. Evenemanget filmades och sändes i Axess tevekanal.
Se programmet här.
Debatt i TV om bistånd.
Den 26 april 2012 var jag med i programmet Debatt i SVT. Vi skulle diskutera det svenska biståndet som fyllde 50 år. Som meningsmotståndare hade jag två representanter för ett gammalt tänkande som lyckligtvis fasas ut mer och mer. Jag berättade för TV-publiken att det svenska biståndet kostar 100 miljoner kronor om dagen. UD medger att det inte går att utvärdera effekterna av det. Jag märkte att det gick en susning genom publiken. Men det bet inte på den gamle Sida-chefen Bo Göransson. Han skrek att jag var stollig. Intressant, tänkte jag. Istället för motargument får jag en hemmagjord psykiatrisk diagnos.